Där har jag spenderat hela min eftermiddag, kom hem för ca 30 min sen.

Började ju med att jag hade tid på Hc kvart över 3, där dem frågade massa frågor å jag fick göra massa övningar å sånt.

Han kunde inte riktigt ställa någon diagnos, och eftersom jag har ont i huvudet varje morgon när jag vaknar så hade han egentligen velat skriva remiss så jag skulle få göra en skiktröntgen. Men eftersom jag är gravid skrev han istället en remiss till Akuten, där jag skulle få träffa en medicinläkare som sedan skulle konsultera med gyn om jag kunde göra en röntgen.

Eftersom min mamma är världsbäst skjutsade hon in mig, trots att hon precis var på väg hem från jobbet, hade inte ens kommit hem än. Ingen av oss hade ätit nån riktig mat heller, jag hade ätit frukost å nån hårdbrömacka till lunch, å hon hade ätit frukost å lite lunch på skolan där hon jobbade idag.

Men hon hämtade mig å vände å vi åkte till stan.

Fick sedan sitta å vänta bra länge innan vi fick komma in å ta blodprover, och sedan fick vi vänta igen tills medicinläkaren kom och gjorde samma övningar som jag gjort på hc.

Sedan försvann hon, konsulterade med en kollega och gyn och kom tillbaka efter ca en timme å tyckte att vi kunde åka hem så skulle dem ringa mig imorgon så skulle jag få en tid till röntgen.

Så imorgon ska jag alltså in igen, känner mig tvärsäker på att röntgen inte kommer visa någon konstigt, men bättre å vara på det säkra sidan=) Frågade läkaren vad de kunde vara om det nu inte var en blodpropp/blödning/tumör och hon sa att hon inte hade nån aning... känns ju bra, eller inte.

Kan ju fortfarande vara ögonen som mamma påpekat ett dussin ggr ikväll, men ingen läkare som sagt något om det.

Nacken borde det inte heller vara, för den är inte speciellt spänd, och för att vakna varje morgon av spänningshuvudvärk krävs det att man ska vara extremt spänd.

Och inte en enda jag träffat idag har sagt att det är graviditeten.

Känns skönt att dem faktiskt gör nånting, än å bara låter de vara å skyller på graviditeten eller någon annat.

Så här sitter jag nu, efter 5½ timme på akuten och har fortfarande lika ont i huvudet, men känner mig ändå en bit påväg till en lösning=)

Hörs imorn!

Ringde imorse å fick en tid 15:15 idag, får se vad dem kan göra. Antagligen ingenting men det kan inte vara normalt att ha så HÄR ont, kan inte leva utan alvedon känns de som, och även fast jag tar en alvedon ligger värken där, fast behagligare, den försvinner aldrig.

Som tur är verkar yrseln ha försvunnit, och det är ju ett stort +!

På onsdag ska jag till bm å om jag talar om att jag varit på hc lär ju hon slå mig eller nått, DU SKA INTE VARA OROLIG, DU STRESSAR UPP DIG OCH JAG FÅR MER ARBETE, Å DÅ VILL INTE JAG JOBBA MED DIG!

Men är inte själva grejen med barnmorskor att dem ska finnas där, svara på frågor om man är osäker eller orolig för nånting. Det var iaf vad jag trodde, att dem skulle vara ett stöd under graviditeten. Eftersom det är min första graviditet så vet jag ju ingenting om hur det ska vara, vad som är normalt osv.

Själv är jag typ rädd för min bm, å då har jag ändå bytt engång.

Har jag verkligen sån otur, eller är jag kräsen? Nja, tror inte jag är så kräsen, är ju inte bara jag som reagerat när vi träffat dem. Å jag vill inte behöva byta igen, känns ju skit dumt.

Hade verkligen velat haft hon jag pratade med i telefon, hon lät så trevlig, gullig och förstående.

Om man inte räknar med den gången jag va in i 10 min å hon tog mitt blodvärde, lyssnade på hjärtljuden å skickade hem mig igen, efter att ha läxat upp mig om att inte vara orolig, så är de ca 6 veckor se jag va till bm, 3 veckor sen jag va på UL, ska det vara så? Trodde man skulle komma in mer regelbundet, hur ska dem annars kunna ha koll på att allt går som de ska utan regelbunda kontroller?