idag har jag varit på upptakts träffen, jag vet fan inte hur jag ska göra, om jag ska vara med iår eller inte, jag vill, men ändå inte, jag vet inte hur jag ska göra, det känns som att jag kommer ångra mig hur jag än gör.

Det tar ju så jävla mycket tid och energi, man har ju i princip inte tid med nånting annat under revy perioden, skulle jag vilja åka bort eller nått så går inte det, inte efter nyåt iaf, för då börjar repen på "riktigt"

Sen sitter jag ju redan med i en produktionsgrupp för en teater som ska sättas upp nu snart, vet inte hur vi ska hinna, sist jag hörde nått hade vi inte skådespelare till alla roller, och vi hade väl i princip inte gjort nånting, eller så har vi kommit långt och jag är bara dåligt uppdaterad?

jag önskar att det fanns nån som kunde bestämma åt mig, så att jag inte hade något att säga till om.

efter mötet gick jag å camilla på konsum, köpte chips å godis. mums, sen så beställde jag pizza å camilla köpte mat från mojjen. Sen trängde jag mig på hos henne, utan att fråga om de va lugnt eller nått, men på något vis kändes det rätt, som att de behövdes.

Jag vet inte vad jag ska göra, jag vill härifrån, bort från allt ansvar, alla möten och all jävla skit! kidnappa mig någon?

Shadow sprang över till grannen när jag var ute å rökte, jag pratade i telefon och på nått jävla vänster fick hon upp balkongdörren elt på egen hand, hur?

jag fick panik och gastade i telefonen att jag va tvungen å lägga på, när jag precis lagt på kommer hon tillbaka, och jag hörde honom på balkongen å sa att jag vill prata lite med honom men han total ignorerade mig och gick in igen.

Kan nå mer gå fel? för isf kommer de nog göra de nu, de känns så iaf.

en glädjande nyhet är ju iaf att jag inte gjorde bort mig igår, var inte upp på scen en enda gång, höll dock på å ramla en gång men det var för att golvet va så jäkla halt, man halkade runt där som jag vet inte vad men men.

Måste in i duschen, men jag orkar inte.

Måste ner på konsum, men jag orkar inte.

Måste boka tvättid, men jag orkar inte.

Jag vet inte hur jag ska handskas med detta längre, just nu känns de som att jag bara vill stänga alla ute, bara sitta inne och inte behöva bry mig i nått.

förra blogginlägget så ska ja bara lägga till att jag kanske eftersträvar det jag inte kan få, det kanske är jag som lever i en drömvärld där vänskap och kärlek går över allt annat, antagligen så är det så, kanske har jag redan det men jag ser det inte... ingen aning...

ja idag då, lite ont i huvudet och hungrig är ja, måste ta mig ner på konsum å handla...

kl 17 idag är de upptakten, känns onödigt å gå dit, har ju ändå inte fått nå jävla papper...

Jag pallar inte längre, jag vet inte hur jag ska göra, jag vet inte hur jag ska betee mig, hur jag ska reagera...

jag har alltid förstått, alltid funnits där, alltid stöttat, men tydligen räcker inte det, för första gången så förstår jag faktiskt inte, även om det är din sjukdom som spelar in så kan jag inte förstå, och jag vet inte hur jag ska göra.

nu är jag brutalt ärlig och ja, ta åt er om ni känner för det, men när ska någon bry sig om MIG så som jag hela jävla tiden bryr mig om alla, står där vid er sida och gör ALLT som krävs, lägger allt åt sidan bara för ER! När ska JAG kunna betee mig som er och upptäcka att ni ändå står där vid min sida vad som händer...

Ja visst, jag måste väl även erkänna att jag inte släpper någon så nära. vågar inte berätta vågar inte visa mig sårbar bara för att jag är rädd för att ni inte ska orka, förstå eller tycka att jag är patetisk, jag kan inte uttrycka i ord hur jag känner, men det är alltid mer "synd" om nån annan så då vill jag inte berätta. vill inte prata utan bara finnas där för er... och även om ni inte berättar att ni inte mår bra så ser jag det... när ska nån upptäcka hur jag mår, och bara sitta där och förstå, visa att ni bryr er på RIKTIGT, inte bara en kram å sen är allt bra och man kan återgå till det vanliga... jävla skit!

Även om mina "probem" kan tyckas är bara "bagateller" så är dem inte det för mig, visst tyck vad ni vill men stå ändå vid mina sida och försök se det ur min synvinkel... för en skit sak för er kan vara världens grej för mig, och precis tvärtom, men jag finns där för er ändå, oavsett vad...

Jag vill härifrån, men ändå inte för jag känner ansvar gentimot er alla, dig, och jag vet inte om jag orkar börja om på ett helt nytt liv, på en helt ny plats, även om det är det jag behöver, fan att man ska vara så inihelvete feg....

jag får inte ens ut i skrift vad fan de är jag menar, antar att det är många som tar åt sig av detta och tror att det är just dem jag menar, men så är det inte, jag vill bara att ni ska få en inblick i hur det är JAG känner, och jag vill inte att ni frågar hur det är, utan visa bara att ni bryr er istället, fan jag har oxå känslor, jag är oxå människa och jag finns precis som ni och behöver en vän precis som jag är vän för er. Jag vill att ni ska finnas där för mig även om det inte är något speciellt...kan inte förklara...

Visst jag kan tänka mig hur detta låter, att jag är en så bra vän mot alla, visst de kanske jag inte är, men jag FÖRSÖKER iaf, och jag har ALLTID lagt undan mina problem för er(och ja jag vet att det kan ju inte ni veta, eftersom jag är så jävla feg för att berätta för er, kan inte säga ifrån), förbisett saker ni gjort mot mig bara för att jag älskar er, och det kanske har gjort de så att ni tycker att det är okej, att man kan göra precis vad man vill mot mig och jag tar emot det iaf, är lite arg men sen är allt bra igen.

Jag vet att ni inte kan veta allt det här, men en ansträgning vore fint, när är det jag som ska bli omhändertagen, när ska jag bara skita i alla andra och inte tänka "jag kan nog inte göra såhär för jag måste kunna ta hand om er" när ska jag kunna va så självisk och bara kunna strunta i allt och veta att det iaf finns människor där för mig.

 jag känner mig jävligt självisk av att bara skriva detta inlägg, av att bara tänka dessa ord. för innerst inne är det nån liten röst som säger "nej Linn, detta är fel, du ska ta hand om alla, bry dig inte om dig själv, så länge du är en bra vän och ser saker som inte blotta ögat kan uppfatta så kommer dem finnas där för dig med, strunta i allt som sägs, allt som görs... du kommer få din belöning tillslut"

Men NÄR?

önskar att jag hade något att skylla på, psykiskt mående, onykterhet eller bara att jag var allmänt förbannad, men icke så är inte fallet, jag har faktiskt ingenting att skylla på, jag skriver detta inlägg för att jag måste få ur mig det, har alltid varit såhär, man kanske bara borde sluta och se till sig själv, men jag vet inte hur, jag är "programerad" såhär, och är så inihelvete livrädd för att bli lämnad ensam, att inte ha nån kvar bara för att jag skulle se till mig själv, därför måste jag alltid foga mig inför alla andra... det sitter långt inne... önskar att jag bara kunde börja om, ett helt nytt liv, en helt ny Linn... om jag ändå kunde vara som er... istället för att sitta i min ensamhet och gråta över saker jag inte kan förstå eller förklara, eftersom jag känner mig dum. Önskar helt enkelt att jag inte var jag.

"men linn du är stark" Men NEJ, jag är inte det, innerst inne är jag nog en ensam rädd liten flicka... men ändå ska ja visa mig så jävla stark hela tiden... jag hoppas iaf att nån av mina "riktiga" vänner har genomskådat detta skal, antar att jag sårar en massa känslor av att bara skriva detta dravel. och jag ber så hemskt mycket om ursäkt, men jag var för engångsskull tvungen att få ur mig lite, detta är ändå bara en bråkdel. och jag vill inte att ni efter detta inlägg ska fråga mig om resten, för jag VET INTE!

Ni kanske inte alls har samma bild av mig som vän om detta blogginlägg inger, men det är skrivet ur min synvinkel och så som jag känner det..

Jag kommer aldrig sluta älska er, förstår ni det...

Och jag hoppas att ni inte slutar älska mig...

Fick skjuts hem så nu sitter jag i soffan hemma.

var jobbigt när man började närma sig hemmåt, ännu jobbigare att öppna dörren, men sen gick de bra, sysselsatte mig med att sjunga singstar med uffe, miranda, isabella och åke.

Men nu har dem åkt hem igen och ja sitter här själv, började självklart gråta så fort jag böev själv men hade inte förväntat mig något annat heller iof.

Ska på fyren ikväll, just nu har jag noll lust, men förhoppningsvis kommer den så fort jag kommer hemmifrån, vi får se. Om inte så hoppas jag att camilla kan få mig på andra tankar.

Det märks väldigt väl att det är nånting som saknas här hemma, men shadow har tydligen saknat mig, så fort alla gick och jag blev ensam så hoppade hon upp i knäet å ville kela, fick inte ens gå på toaletten ifred utan där hoppade hon oxå upp i knät å skulle gosa. Tur att ni finns iaf...

Pepsi, jag saknar dig så de gör ont.

Igår var mys med kräftor och godis:D

nå mer hade väl inte jag å skriva egentligen.

Hur det blir ikväll återstår att se...

Har man ingen sysselsättning så skaffar man sig en, eller två...

Hade jätte tråkigt å fick den briljanta idén å fixa iordning uffes garderob, sagt och gjort, det tog sin lilla tid men det ser hyffsat ut nu iaf, frågan är ju iof vad han tycker... men det tar vi ingen hänsyn till...eller? haha

efter det lagade ja mat å sen efter att jag ätit så dammsög jag, både uppe och nere, men frågan är om det duger, engagerade mig inte jätte mycket, iof så dammsög jag inte ungarnas rum, kattis å nicklas rum eller "lekrummet"  men hallen, toaletten å uffes rum tog ja iaf... känns som ja härjat som fan, är svettig nu, men nu känner jag mig iaf förtjänt av att lägga mig i sängen å kolla på tv eller läsa ut boken, eller vad tycker ni?

Plockade även ur diskmaskinen imorse, har ja sagt det?

Ja, jag skryter lite och ja jag vill att ni ska tycka att jag är duktig ;) *Asg*

lite onödigt å skriva här just nu för jag absolut inget intressant å  delge er...

tänkte att ja skulle somna om efter att uffe gått till jobbet imorse, men se de gick inte... kanske somnar en stund sen får se, har iaf tänkt gå upp å lägga mig å läsa sen så ja läser ut bokjäveln nångång.

Ska väl se till å duscha oxå så fort duschen blir ledig, om jag orkar dvs...

näe de blev ett extremt onödigt inlägg... så nu säger jag tack och adjö.