är fel, känner mig så liten, så ensam och så arg. På allt.

Blev osams med Mamma idag, för en liten småsak, och jag vet att det var jag som startade det och triggade och överdrev, men jag kunde inte stoppa mig själv. Självklart slutade det med att jag satt här å storgrät.

Känns som att allt bara går fel.

Är trött på att bara bli untyttjad oxå, "vänner" som bara hör av sig när dem behöver hjälp, men aldrig annars och har mage sen å sitta å säga "Tack, du är en riktig vän" var en vän tillbaka istället!

Och folk som låtsas vara intresserad av ens liv, ställer frågor men som sedan inte lyssnar ett skit.

Och andra som princip jämt säger "jag ringer dig snart" eller "jag ringer dig lite senare" men som sedan aldrig ringer.

Samtidigt som jag är arg, ledsen och besviken så är jag rädd eftersom jag inte tycker att jag känner lillen lika mycket som jag gjort förrut, tänk om nånting är fel? Vad gör jag då?

Kanske är bara jag som inbillar mig, hoppas verkligen det.

Har sovit relativt bra inatt, men vaknade med huvudvärk och känner mig fortfarande trött.

Ska strax ner i tvättstugan å kolla om de är nån där innan mig eller om jag kan börja "tjuvtvätta" lite.

Sen ska jag nog ta en dusch. Måste nog diska idag oxå.