Ja, var hos barnmorskan nu ikväll, och pyret hade inte fixerat sig, därimot har hon bestämt sig för att trilskas för hon har nämligen vänt på sig så hon ligger i säte, mindre kul. Men som min bm sa, hon har till v 37 på sig att bestämma hur hon ska ligga så hon hinner ju ännu vända sig rätt=)

Blodtrycket hade stigit, SF måttet hade inte växt nånting och jag hade inte ens gått upp ett halvt kilo. Blev lite nervös eftersom hon bokade in ett extra möte nästa vecka igen, för att mäta SF å kolla blodtryck osv.

Hur ska man ta sig upp motgång efter motgång?

Just nu känns allt så fruktansvärt hopplöst... och jag har inte en enda lösning till det här.

Tårarna rinner från och till vid dom mest olägliga tillfällen och jag vet inte hur jag ska få stopp på dom.

Har suttit å läst lite om slemproppen och förlossningen å sånt eftersom hela slemproppen gick igår(det måste ha varit hela, den har ju lossnat i små bitar då och då men denna gång var den stor) Överallt där jag läser står det att det är ett tecken på att förlossningen är på G på ett eller annat sätt, men att det kan ta upp till 3 veckor tills det är dags men för dom flesta verkar de ta mellan 1 dygn till 1 vecka.

Så nu sitter jag är å känner nog efter lite för mycket... men tror inte det är någon fara, men man kan ju inte låta bli att bli lite nervös iaf.

Hur lång tid tog de för er från det att slemproppen gick tills att förlossningen satte igång?

Är så fruktansvärt frustrerad just nu, är en person som jag behöver ha tag på snarast, skickade ett mail igår, inget svar än, fast det ingår i dennes jobb att svara på mail(och ja det är ett ärende inom dennes jobb) jag kan inte ringa eftersom jag inte har nå pengar på telefon, och även om ja hade haft de så har denne telefontid halv 9 på morgonen så det hade varit försent nu iaf. Ska man verkligen behöva åka dit å knacka på utan att ha avtalat möte bara för att få tag på personen! Det är ju brådskande!

Har sovit rätt bra, och nu sitter jag bara här, det känns som att jag ska brinna upp men är ändå inte varm...