Har just kommit hem från revyrepet i ockelbo, körde bara avslutning och "Närpolis", måste plugga text, och MÅSTE få in tonen rätt. Lägger in ett kort på klänningen jag ska ha i "närpolis", dock är inte kortet på mig utan på Emilia.

Har ont i huvudet som fan. Har ont i huvudet som fan, har haft det ofta nu på sistonde, inte bra.

Ska försöka ut å gå imorrn igen, för det var så skönt å gå ut idag, så vi får hoppas på lika bra väder och att det blåser lite mindre.

Näe ska prata klart med Sara, kanske göra nån mat, å sen göra situps å känna mig duktig:D

"In muddy grass we stand side by side
with our knuckles interlocked
Black dresses flood the cemetery
in this cliche tragedy"

Klev upp halv 10 idag, åt frukost å så.

Gick sedan ut å gick med Camilla å Sandra, det blåste väldigt mycket, men när vi väl kom in i skogen blåste det lite mindre. Det var faktiskt skönt att gå ut å gå på förmiddagen sådär, varför gör man inte det oftare? Får försöka se till att göra det till en vana.

Idag ska jag bara ta det lugnt, ska äta lite lunch snart hade jag tänkt.

Annars har jag inget annat planerat förns kl6 när vi ska åka till Ockelbo för kvällens revyträning.

Känner mig glad idag, även fast det sitter en liten orosgubbe å nyper mig ibland och påminner mig om räkningarna. Måste höra med mamma hur jag ska göra.

Fan jag känner mig bortskämd, mamma köper mat åt mig och mamma ska eventuellt hjälpa mig med räkningarna. Men så ni vet, det brukar inte vara såhär, jag får inte allt jag pekar på, och jag brukar få klara mig själv. Men så har det väl aldrig varit sån här kris förrut heller.

Men kommer iaf inte från den känslan att folk som läser att mamma köpt mat åt mig osv kommer tycka att jag är bortskämd, och att jag som 20 åring borde klara mig själv!

Men jag har bott själv sen jag var 16, och i princip klarat mig själv sen dess, sen jag fyllde 18 har jag varit nästan helt självständig, för om man frågade mamma om nånting då fick man till svar: Du är myndig nu Linn, och ska klara dig själv.

Visst mamma har hjälpt mig lite då och då, och det har väl pappa med även fast det varit lite mindre med hjälp från hans sida, men det kan ju bero på att vi nästan aldrig pratar med varann, vi bor bara 2 hus ifrån varann men träffas nästan aldrig, vi ringer aldrig till varanndra, medans han har kontakt med min syster jämt, känns på nått sätt som att han glömt att jag finns. Men när jag väl ringer till honom och behöver hjälp med något så ställer han oftast upp.

"I would move heaven and earth for this fire.
For this ocean I fight for you.
Let this emotional wind take us higher.
Where there's nothin we can do."