Dagen har spenderats på en massa olika sätt, vaknade runt 8, käkade frukost å sedan började jag kolla på High School Musical 3, men tröttnade rätt så snart.

Runt halv 11 gick jag och mamma ut på en promenad, gick runt stugfjärn, var mest bara jobbigt, blev sur och irreterad, antar att de berodde på ryggen som värkte som attan.

Gick över till Camilla en sväng å terroriserade dom ett slag, sedan gick jag med mamma ner på kosnum, handlade en massa onyttigt.

Följde med mamma hem och spelade kort och fikade.

Gick sedan hem ett tag och sen vidare till pappa där vi oxå spelade lite kort, och sedan begav vi oss till bergby och käkade tacos hos syster yster.

Storebror såg likadan ut som han nästan alltid gjort, men hade väl inte väntat mig nånting annat heller.

Efter maten spelade vi poker och krypcasino.

Och nu sitter jag här, nyss hemkommen.

Känns som att halsvärken är påväg tillbaka, usch vill verkligen inte det.

Imorgon blir det bergby igen och påskmiddag, godis och trevligt sällskap=)

Nu ska jag gå å lägga mig i sängen innan ryggen tar kål på mig, gör så fruktansvärt ont, och då har jag ändå tagit en alvedon.

Glad påsk och God natt!

All storts teater och musik, vill vara delaktig i nånting igen, ha nånting att syssla med. Jag saknar alla dessa långa jobbiga dagar som teater repetioner innebär, jag saknar till och med den där perioden när man varit upp i varandra för länge och man stör sig på minsta lilla.

Jag är inte helt på det klara med vad det egentligen är jag saknar, är det att stå på scen, eller är det att bara vara delaktig i nåtning?

Musiken saknar jag som en tok, även fast jag nästan alltid känner mig värdelös efter en sånglektion eftersom det aldrig blir som jag vill, och jag vet att det är mitt eget fel, det är nån jäkla spärr som sitter där som vägrar flytta på sig.

Jag vill ha en gemenskap, en sammanhållning, en "familj" igen!

Helt sjukt vad understimulerad jag blir på engång.

Jaja, på onsdag är det rep med "jävla finnar" igen, och på torsdag ska vi till Edsbyn och ha föreställning, även fast jag inte är "en i gänget" där längre så är det bättre än inget alls.

Ibland får jag den där känslan av att bara vilja "krypa" in i ett teater stycke eller en låt,

Kommer helt oväntandes repliker från "jävla finnar" lite titt som tätt.

"Och då kommer du stå där tacksamt med mössan i hand.

Jag fattar inte hur du kan säga att det ska bli skönt, det är ju döden för norrsundet"

"Men jag tycker inte det är döden, utan livet. Jag har fortfarande flera år kvar i arbetslivet, det ska bli en utmaning"

"Utmaning? Du använder ju alla deras klyschor"

"Klyschor?"

"Ja, du låter som alliansen"