Jag har 4 av dem bästa vännerna man någoinsin kan ha, det är väl ganska orättvist egentligen, det finns folk som inte har nån vän alls, och jag har 4 av dem bästa, jag är evigt tacksam över att ni är mina vänner, och jag får lite dåligt samvete över att jag inte visar hur mycket jag uppskattar och älskar er egentligen! <3

Syrran ringde idag och frågade om jag ville följa med in till stan, men jag tackade nej och har istället städat och tvättat. Syrran tyckte även att jag måste komma dit å gå till pepsis grav nåndag, men fan jag vet inte om jag vill, tänka att hon ligger där kall och stel under en massa jord, det gör det hela ännu verkligare då, och det gör att jag måste acceptera sanningen, jag vill inte... men jag måste väl, för pepsis skull...

Maria ringde igår och frågade hur det hade gått att jobba, och om jag hade trivts och sådär, och det lät även som att jag skulle kunna få jobba istället för syrran på fritids i bergby när hon åker utomlands, känns jäkligt skönt att känna att jag har fler "jobb" än bara med äldre, blir rätt tråkigt i längden, jag älskar å jobba med barn, men skulle nog helst vilja jobba med mindre barn, dagis skulle nog passa bra, men helst av allt vill jag ju faktiskt bli behandlingsassistent.

och lyckades även med bedriften att somna på soffan efter att jag hade ätit, så får se hur bra ja kommer somna...

jag fasar för söndagen, jag vill bara bort härifrån, och det helst igår, orkar inte med allt tjafs, alla möten, allt som jag måste ta beslut om, jag vill rymma...

jag orkar inte med det här, får man ha en åsikt utan att de blir en hel jävla massa skit?! herregud, å så står man där å har ingen aning om vad fan man ska tro, vem har egentligen sagt vad?! näe, man borde väl krypa ner i nån jävla håla å stanna där tills folk vuxit upp! FAN!

helt plötsligt började jag känna mig jätte deprimerad, herregud, ska det aldrig ta slut/gå över...