Sova vill jag göra, men de vill tydligen inte min dotter...

Jag gick å la mig kl 23 för jag var så fruktansvärt trött... hinner knappt somna innan Englali börjar "bråka" sen försökte jag på alla sätt och vis att få henne å somna igen, men det var lön löst... nu ligger hon på golvet å ålar och har skit kul.

Jag VILL sova, jag BEHÖVER sova!

Igår åkte vi in till akuten med lill skrutt, efter konsultation med sjukvårdsupplysningen.

Vi kom dit vid 20, runt kl 23 fick vi komma in till ett rum, där lämnade dom bara en febertermometer och sa åt oss att ta tempen på henne, sen gick dom å sen såg vi ingen mer på över 1½ timme, då kom läkaren, han lyssnade på lungorna och kollade öronen. Sen sa han något konstigt: Jag skulle tro att de är öroninflamation.

Jaha, vaddå tror?

Jo, de är rött så det kan klassas som det.

Ja men antingen är det väl en öroninflamation eller så är det väl inte?

Sen lämnade han oss igen, men efter de gick de relativt fort (om man nu jämför med 1½timme som vi fick vänta innan)

Dom tog snabbsänka på henne för att utesluta lunginflamation (vilket säger mig att då lät nog inte lungorna så bra)

Sen vägde dom henne, måste prata med bvc om vikten sen.

Jaja, sänkan var normal (någon som vet om rs viruset syns på sänkan?)

Sen fick vi åka hem, vi var väl hemma runthalv 2 nångång inatt, extremt trött...

Mycket man inte tänkte på inatt när vi var där, antar de beror på tröttheten.

Så idag har man många frågor som snurrar i huvudet. SUCK!

Inte nog med att Englali redan var olik sig och gnällig, näe nu har hon fått 39 graders feber oxå, hon är jätte snuvig, hostig och rosslig, måste vara jätte jobbigt för henne nu, första gången hon har feber. Det är en aning jobbigt för mig oxå måste jag erkänna, fy, mitt lilla hjärta mår inge bra.

Ja, det måste jag vara, det är nu andra gången på 2 dar som jag bryter ihop bara för att englali bara skriker och skriker.

Har försökt få henne att sova sen kl 21, hon är jätte trött men hon vägrar somna, och om hon väl somnar så börjar hon hosta så att hon vaknar igen. Jag vet inte vad jag ska göra, inget hjälper, hon skriker om jag vyssar henne, hon skriker om jag sjunger, hon skriker om jag läser, hon skriker om jag kramar henne och hon skriker om jag låter henne vara. Jag tycker så synd om henne och vill så gärna hjälpa henne, usch vad jag inte tycker om när hon är sjuk. Det är sånna här gånger jag önskar att jag inte var ensam.

Nu ska jag sluta gnälla, ta mig i kragen och gå å göra en kopp te. För egentligen så älskar jag att vara mamma, speciellt till mitt underbara lilla gryn<3

Först och främst vill jag tacka Ida, tack vare henne vet jag nu varför Englali är som hon är. Hon tipsade om några sidor och påpekade att hon snart är 8 månader. Tydligen så är just 8 månader en "utvecklingsålder" eller vad man ska säga och mycket händer, och det är vanligt att man inte känner igen sitt barn alls, det förklarar en hel del, men de gör ju tyvärr inte det hela lättare, jag får inte göra nånting när vi är ensamma, laga mat, gå på toaletten, städa, sova ja det kan jag ju bara glömma, men de är bara när vi är själv, antar att det är "separationsångesten" som kickar in, men det är jobbigt, speciellt när jag tror jag håller på att bli sjuk, näsan är täppt, orken tryter och huvudet bankar, och Englalis skrik är inte direkt huvudvärks vänligt, det verkligen skär i öronen, jag kommer vara döv, eller iaf ha fått tinnitus innan detta är över. Jag hoppas verkligen det inte "håller i sig" så länge.

Jag saknar mitt glada troll, det skär i mammahjärtat att se henne såhär=/

Igår var vi hos Sandra och Anders, till rätt sent, men när vi kom hem läste jag 2 böcker och sjöng 3 sånger för Englali innan läggdags, läste någonstanns att det ska kunna hjälpa separationsångesten inför natten och sova i egen säng, och ja, jag tror faktiskt de funkade. När jag sjungit och myst klart så la jag henne i hennes säng, och satte på hennes godnatt visor, och visst hun snurrade runt där i sängen ett tag, men sen somnade hon utan protester. Nu vet ju inte jag om de var för att de var sent eller om de var pga sagorna och sången.

Dock vaknade hon flera gånger inatt så jag är sjukt trött och jag hoppas på att de kommer vara en lugn dag.

Jag har extrem huvudvärk och Englali vägrar sova, vet inte vad de är med henne, men hon är inte samma glada unge som hon va förrut.

Vill bara att dagen ska ta slut nu, ska alldeles strax gå å lägga mig.

Imorgon ska jag luncha med Björn, ska bli trevligt att träffa honom igen=)

Inte mycket mer att säga nu förrutom att jag inte vill ha min nacke nå mer!

Nu ska ja självdö eller nått..

Min älskade underbara!

Jag börjar äntligen se ett slut på målandet, målade underskåpen idag, nu är ALLT målat, nu återstår det att se imorgon om det behöver finputsas någonstanns...

Jag ska inte påstå att det ser bra ut, men så är det faktiskt första gången jag målat nått oxå, förrutom nån enstaka teckning på bilden i skolan då förstås:P

Nu ska ja se om mina tavelkrokar vill funka ;)