Ja, det måste jag vara, det är nu andra gången på 2 dar som jag bryter ihop bara för att englali bara skriker och skriker.

Har försökt få henne att sova sen kl 21, hon är jätte trött men hon vägrar somna, och om hon väl somnar så börjar hon hosta så att hon vaknar igen. Jag vet inte vad jag ska göra, inget hjälper, hon skriker om jag vyssar henne, hon skriker om jag sjunger, hon skriker om jag läser, hon skriker om jag kramar henne och hon skriker om jag låter henne vara. Jag tycker så synd om henne och vill så gärna hjälpa henne, usch vad jag inte tycker om när hon är sjuk. Det är sånna här gånger jag önskar att jag inte var ensam.

Nu ska jag sluta gnälla, ta mig i kragen och gå å göra en kopp te. För egentligen så älskar jag att vara mamma, speciellt till mitt underbara lilla gryn<3

Först och främst vill jag tacka Ida, tack vare henne vet jag nu varför Englali är som hon är. Hon tipsade om några sidor och påpekade att hon snart är 8 månader. Tydligen så är just 8 månader en "utvecklingsålder" eller vad man ska säga och mycket händer, och det är vanligt att man inte känner igen sitt barn alls, det förklarar en hel del, men de gör ju tyvärr inte det hela lättare, jag får inte göra nånting när vi är ensamma, laga mat, gå på toaletten, städa, sova ja det kan jag ju bara glömma, men de är bara när vi är själv, antar att det är "separationsångesten" som kickar in, men det är jobbigt, speciellt när jag tror jag håller på att bli sjuk, näsan är täppt, orken tryter och huvudet bankar, och Englalis skrik är inte direkt huvudvärks vänligt, det verkligen skär i öronen, jag kommer vara döv, eller iaf ha fått tinnitus innan detta är över. Jag hoppas verkligen det inte "håller i sig" så länge.

Jag saknar mitt glada troll, det skär i mammahjärtat att se henne såhär=/

Igår var vi hos Sandra och Anders, till rätt sent, men när vi kom hem läste jag 2 böcker och sjöng 3 sånger för Englali innan läggdags, läste någonstanns att det ska kunna hjälpa separationsångesten inför natten och sova i egen säng, och ja, jag tror faktiskt de funkade. När jag sjungit och myst klart så la jag henne i hennes säng, och satte på hennes godnatt visor, och visst hun snurrade runt där i sängen ett tag, men sen somnade hon utan protester. Nu vet ju inte jag om de var för att de var sent eller om de var pga sagorna och sången.

Dock vaknade hon flera gånger inatt så jag är sjukt trött och jag hoppas på att de kommer vara en lugn dag.