Jag vet seriöst inte hur jag ska uttrycka mig, vill ösa ur mig allt, men jag vet inte hur, det är något som gör att det tar stopp, kan inte ens sätta ord på mina tanker för mig själv, känner mig svag, beroende och krävande.

Vågar nog påstå att jag aldrig kännt mig så svag någongång, även i de svåraste stunder har jag haft åtminstonde lite tro på mig själv, och vetat att jag alltid haft folk runt omkring mig som stöttar mig, vet inte varför det känns annorlunda nu.

Många som säger att jag alltid kan ringa och prata om jag behöver det, men vet inte vad jag ska säga, känner mig bara dum, korkad och blåögd.

Känns som att det är mig det är fel på, på något sätt, det måste ju vara så egentligen, varför är jag annars såhär? Och varför är ni sådär?

Känner mig som jag sa förrut, totalt utmattad, men ska jobba imorgon med, bara att kliva upp 05:45 med ett leende på läpparna och kämpa sig igenom dagen, måste få ordning på tankarna, det får inte bli mer fel nu.

Är ledig på torsdag som tur är, men måste städa, tvätta, diska, allt sånt som jag inte orkar med när jag jobbar.

Sen jobbar jag hela helgen, eftermiddag fredag, och förmiddag lördag och söndag.

Har hela sommaren kvar, har bara jobbat en vecka.

Jag önskar att jag hade mer tro på mig själv, att jag inte skämdes för att tycka, tänka, känna så som jag gör.

Näe, nu måste jag försöka få lite sömn eftersom det blev så lite inatt, känns just nu som att jag inte kommer lyckas men har jag tur så är det bara en känsla jag har.

Och tack Jennie för besöket, allt kändes mycket lättare när jag hade någon här, fick annat att tänka på. <3

Även denna dag kom jag hem och var så känslomässigt utmattad att jag satte mig ner i soffan och började gråta.

Förstår inte hur jag ska orka med detta, kommer gå åt skogen.

Firade Claes som fyller 14 idag, GRATTIS!

Ha ett bra liv.