Jag försöker ta mig igenom dagarna så gott det går, det går sådär... det är värst när jag är ensam(utan vuxet sällskap), och det är jag ju nästan hela tiden, Englali ger stor tröst genom kramar och pussar och sitt underbara leende, men det är fel, hon är för liten hon ska inte behöva trösta mamma!

Daniel, jag känner mig så ensam, kom gärna och hälsa på till och från, jag förstår självklart att du måste vaka över din familj, men en liten sväng kanske du kan komma hit oxå?