Där har jag spenderat min natt.

Allt började i söndagskväll när Englali bara hostade och hostade, och hon hostade sig igenom hela natten, så varken hon eller jag fick speciellt mycket sömn, feber hade hon fått oxå.

Hon fortsatte hosta hela förmiddagen, så vi åkte ner på apoteket för att se om dom hade nån hostmedicin, och de hade dom ju inte, finns inget till barn under 2 år, bara slemlösande.

På apoteket pratade jag med en personal som inte tyckte att Englalis hosta lät någe bra alls, och tyckte vi skulle gå till doktorn, well där har jag ju varit men inte fått nån hjälp, en annan kund hörde vad vi stod och pratade om så hon tyckte att vi skulle skita i vårdcentralen och åka direkt till Akuten, hennes dotter hade haft liknande symptom och hon hade fått konstaterad förkylningsastma.

På eftermiddagen blev Englali lite bättre, hon hostade inte lika mycket men andningen var därimot ansträngd.

Ulf lovade att skjutsa in oss om jag bestämde mig för att åka, så sagt och gjort, jag ringde 1177 först och jag behövde inte berätta mycket innan Englali började hosta igen och hon jag pratade med frågade om de va hon som lät och bokade genast in oss på en tid (19:40) på jourmottagningen på borlänge sjukhus.

När vi kommer dit lyssnar en läkare på henne och så mäter dom syresättningen, 95% (!) När läkaren sen säger att han vill att vi åker till barn och ungdoms kliniken för att stanna över natten på öbservation var det som att få ett slag i magen, jag hade förväntat mig "Ni kan åka hem igen, försök se till att hon sover med huvudändan lite upphöjd, om det inte blir bättre får ni komma tillbaka"

På dom ca 30-40 minutrarna som de tog för oss att komma in till falun så hade hennes syresättnings sjunkigt med 2% till, nu låg den bara på 93%.

Vi blev i stort sett inkallade på ett rum direkt och en sköterska tog hand om oss, vägde Englali å lite sådär.

När doktorn kom lyssnade han på henne och beslutade att hon skulle få inhalera Ventolin och även få Betapred (?)

Runt halv 12 fick vi komma upp på avdelningen, då var Englali så speedad av ventolinet så det gick knappt att få stopp på henne, hon var överallt och ingenstanns, klättrade och härjade. Runt kl 1 fick jag henne att sova, sen har sköterskorna varit in flera gånger under natten för att kolla syresättningen och inhalerat henne igen, syresättningen steg till 97% men runt 6 på morgonen hade den sjunkigt till 93 igen, vet inte varför.

Dagen fortsatte med att läkare klämde på henne, och att hon fick inhalera, sista gången hon inhalerade fick hon adrenalin istället för ventolin, hon skulle inte bli lika speedad då, jo men hej du, innan var hon jätte trött, sen for hon runt i rummet som en vilde igen.

Runt 3 kom det en läkare in å lyssnade på henne igen och beslutade sig för att skriva ut oss, hon tyckte ju att hon lät bättre, vilket inte är så konstigt med tanke på alla mediciner.

Hemresan var ett rent helvete, bussen var proppfull, Englali skrek hela vägen, ville inte sitta still och alla på bussen glodde på oss och det kändes som att dom tyckte jag var den sämsta mamman i hela världen, när vi sen sitter på 603:an upptäcker jag att min telefon är borta, antagligen har jag tappat den på bussen från falun, den här dagen kunde väl inte bara bli värre?

Så nu sitter jag här hemma, utan telefon och är livrädd att Englali ska få problem med andningen igen, jag tycker att den är lite anstängd igen, men jag kanske bara överreagerar eftersom jag är så hypernervös för att behöva åka in en gång till.

Vi fick ingen diagnos, dom kunde inte säga att det var astma eftersom hon är under 2 år och inte behövt söka för andningssvårigheter tidigare, crp:n låg "bara" på 14 så de var ingen allvarlig virusinfektion osv osv.

Som de känns nu kommer vi behöva åka in igen, men vi får väl se.

Jag har sovit ca 10 timmar på 3 dygn, och jag har inte ätit någonting förrutom en macka imorse, man fick bara frukost där, och jag kom aldrig iväg för att köpa nån mat till mig själv och när jag väl kom hem var jag så utpumpad så jag orkade inte, men ska väl ta mig lite youghurt nu kanske.

Snälla, håll tummarna för att mitt lilla hjärta slipper åka in igen och att min telefon kommer tillbaka!