Livet bordet ha varit längre för dig, du borde ha blivit gammal, fått en massa barn och barnbarn, som du älskade barn. Vem ska nu lära Englali att spela fotboll?

Det plågar mig att jag aldrig talade om att jag älskade dig, för det gör jag!

Min fina vackra älskade kusin!

Jag förstår inte att du är borta, det känns som att du fortfarande lever och att allt bara är en fruktansvärd mardröm som jag önskar att jag kunde vakna upp ur.

Jag ångrar att jag inte var och hälsade på er oftare, varför gjorde jag inte det?

Jag har gjort en hylla till dig, där jag tänder ljus för dig varenda dag, och så har jag ställt upp ett kort på dig och Englali från i sommras, kommer du ihåg när ni var här? Du sparkade boll med Englali, du ville ta med henne hem.

Tanken av att aldrig få se dig le igen gör mig illamående, ditt fina leende.

Det gör så ont, så väldigt ont.