jag sög på sånglektionen idag...

kände mig okoncentrerad på teater repet...

inte mycket som har någon mening just nu.

Hur kunde det bli såhär?

Vad är de som händer?

Varför hålls jag utanför?

Betyder jag ingenting längre?

Är jag en mindre betydande människa än alla andra?

Ja ibland känns de så, att man alltid kommer i andra hand, man duger så länge det inte finns nånting annat.

Ja jag vet att det är töntigt, men det är en blogg, där ska man väl skriva ner sina tankar, Skriva av sig lite?

Och det är precis såhär jag känner nu, har kännt en tid, och kommer antaglien fortsätta känna så tills någon motbevisar detta påstående, men det kommer nog ta ett tag, om det nångång händer dvs.

Jag har tagit mig vatten över huvudet, och håller sakta men säkert på att drunkna, och det finns ingen som kan hjälpa mig, som ser att jag är i behov av hjälp, eller så är det bara så att ingen orkar... ja det är nog den mest förklarliga anledningen, eller så kan de ju oxå vara så att jag stöter alla ifrån mig, inte tar emot hjälp... att jag är blind inför omvärlden.

Önskar att jag träffade någon utomstående som jag bara kunde ventilera ut allting till, alla dessa känslor och "hemligheter" jag bär på, som måste ut snart, men som jag är alldeles för stolt för att säga högt...

Eller att dem jag verkligen håller av, sträcker ut sin hand... vissa gör redan det, men långt ifrån alla... dem som jag verkligen vill ska göra det har slutat med det eller aldrig försökt, antar att det är mitt eget fel... men om man verkligen är riktiga kompisar och älskar varandra, slutar man då någonsin försöka? Ja tydligen...

Well där gick den drömmen i kras, varför lär jag mig aldrig att man aldrig ska drömma??

Att saker alltid är för bra för att vara sant...

Jag är trött på alla motgångar, kan det inte nångång sluta bra?

Känns inte som att medecinerna gör nån mer verkan, kände mig lite lite bättre efter 2 veckor, men har nu stannat vid det tillståndet, blir inge bättre...

Please make it stop...