Kan inte somna, vill somna men de går inte, har försökt somna men sömnen infinner sig ej. Huvudet är för fullt, med funderingar, förhoppningar och förvirrade spekulationer.

Andra natten i rad då det är omöjligt att somna, hoppas att jag inte är inne i en ond cirkel igen.

Ibland hatar jag att vara just jag, eller inte bara ibland utan rätt ofta.

Just i detta nu känner jag mig menlös, miserabel, missanpassad och allt de där.

Borde man eventuellt överväga alternativet att slå en stekpanna i huvudet?