Idag är en lång dag, eller ska man kanske säga att igår är fortfarande en lång dag?

Har härjat sen kl 11, då vi gick till stan, på banken och sen vidare till medborgarhuset, sen till högskolan och mötte upp Sandra, lämnade "över" Englali och så knallade jag till bussen, åkte och jobbade, slutade 21, kom hem runt 22.

Englali hade slocknat kl 19, en trött snutt. Så gjorde hon ju här för någon dag sen oxå, men då var nog kl 18:30 nånting.

Nu är hon iaf vaken igen, härjar i sängen, jag vägrar ta upp henne för hon SKA sova, men hon verkar inte lida, hon pratar å leker så snällt så.

Men jag hade ju tänkt gå och lägga mig, men de kan jag ju glömma än på ett tag då:P

Är sjukt trött, men känner att jag inte kommer kunna sova, men ett försök skulle ju inte sitta fel faktiskt. Men tankarna och känslorna är så sjukt twistade just nu.

Jag fattar ingenting, det är så upp och ner hela tiden, vad händer?

Jag pallar inte mer...

Nån som vill komma och hålla om mig medans jag gråter?