Det är sjukt vad tomt det känns här hemma, även om Englali brukar sova vid den här tiden och inte  göra mycket väsen av sig så känns det att hon inte är hemma, lägenheten känns annorlunda, tom, kärlekslös och ohemtrevlig, som ett skal...

Jag känner mig fruktansvärt larvig, men jag kan inte rå för det, hon ska vara hos pappa tills på fredag, och nej det är inte lång tid, men jag tycker likförbannat det är jobbigt, hur ska jag klara av sommaren kan man undra, när hon ska va borta 1 vecka i sträck, kanske fler än 1 gång.

Jag måste vänja mig, det vet jag juh.

Sen känns de nog jobbigare just nu eftersom allt är som det är...

Har iaf umgåtts med Sandra och Anders nu på kvällen, jag och Sandra tog en vända på kupolen, det enda jag inhandlade var en födelsedagspresent till lilla Linnea, vi ska på kalas dit på lördag=)

Sen handlade vi på willys och gick hem till S&A, jag lagade tacopaj, nomnom=)

Sen tog jag och Sandra en promenad med Jason, vi gick bort till sportfältet så jag fick se vart Englalis dagis är=)

Nu ska jag försöka sova... känns inte som att det kommer gå så bra, när man är själv såhär kan man slappna av och börja tänka på allt runt omkring... ingen rolig känsla!