And I'd walk through Hell and High Water.
Washed away with the tide.
I can lose a damn war all by myself,

If you're walkin' through hell and high water, please don't do it alone.

Som ni alla vet har Englali haft en väldig hosta en väldigt lång tid, för nån vecka sedan fick hon antibiotika som hon skulle äta 10 dagar och hon åt sista kuren i söndags, hostan har varit bättre även om den funnits kvar, inatt har hon hostat sig igenom HELA natten igen, jag blir tokig, och så tycker jag att hon andas tungt, får avvakta under dagen, sen blir de eventuellt ett akutbesök ikväll igen.

Jag vill bara att mitt barn ska bli bra!

Jag har oxå en väldig hosta, antar det är samma som Englali fick antibiotika mot, men känns inte som någon idé att gå till läkaren eftersom dom sa att dom vanligtvis inte behandlar det, så jag får vänja mig med att hosta tills jag kräks om nätterna...

Nu ska vi iväg på eventuella julklappshemligheter.

Jag försöker ta mig igenom dagarna så gott det går, det går sådär... det är värst när jag är ensam(utan vuxet sällskap), och det är jag ju nästan hela tiden, Englali ger stor tröst genom kramar och pussar och sitt underbara leende, men det är fel, hon är för liten hon ska inte behöva trösta mamma!

Daniel, jag känner mig så ensam, kom gärna och hälsa på till och från, jag förstår självklart att du måste vaka över din familj, men en liten sväng kanske du kan komma hit oxå?

Livet bordet ha varit längre för dig, du borde ha blivit gammal, fått en massa barn och barnbarn, som du älskade barn. Vem ska nu lära Englali att spela fotboll?

Det plågar mig att jag aldrig talade om att jag älskade dig, för det gör jag!

Min fina vackra älskade kusin!

Jag förstår inte att du är borta, det känns som att du fortfarande lever och att allt bara är en fruktansvärd mardröm som jag önskar att jag kunde vakna upp ur.

Jag ångrar att jag inte var och hälsade på er oftare, varför gjorde jag inte det?

Jag har gjort en hylla till dig, där jag tänder ljus för dig varenda dag, och så har jag ställt upp ett kort på dig och Englali från i sommras, kommer du ihåg när ni var här? Du sparkade boll med Englali, du ville ta med henne hem.

Tanken av att aldrig få se dig le igen gör mig illamående, ditt fina leende.

Det gör så ont, så väldigt ont.

Det gör så ont, så obeskrivligt ont, kom tillbaka till oss!!

"När vi förlorar någon vi alla måste sörja
Ett nytt liv utan dig vi alla måste börja
Ett liv där du inte längre finns,
Men dig med kärlek vi alltid minns"

Lagomt tills man ska åka bort blir man självklart sjuk, lagen om all jävlighet!

Nåja, vi åker iaf, med alvedon klarar jag av att leva så då finns det inga ursäkter till att inte åka ;)

Ska åka iväg till kära Gästrikland och läka själen med vänner och familj, min själ är i stort behov av läkning så jag hoppas verkligen att det funkar.

Hoppas att i goda vänners lag ska jag kunna få i mig mat, har varit lite sisodär med det senaste tiden, men helgens "meny" lät super bra, grillen mat ikväll, ungsstekt falukorv med hemgjort mos imorgon till lunch och tacos till middag, nog ska jag väl lyckas kunna klämma i mig lite mat?

Dessa kväljningar tar död på mig, förr har de varit när jag äter, men nu har de gett sig på mitt kaffe och nikotinet oxå... jaja, le och se glad ut, bara jag börjar må bättre igen så kommer de ge med sig.